Utvecklingen av den psykiska hälsan och frånvaron bland dem som arbetat inom social- och hälsovårdsbranschen samt konst-, kultur- och evenemangsbranscherna är densamma som inom andra branscher

Våra nationella registeruppgifter, såsom det material om besök inom den specialiserade sjukvården, sjukfrånvaro och invalidpensioner som vi använder i Arbetsförmågans läge i Finland, möjliggör uppföljning av förekomsten av psykiska diagnoser, sjukfrånvaro och invalidpensioner i olika yrkesgrupper.

Ökningen av psykiska problem i befolkningen i allmänhet och i synnerhet bland unga har väckt frågan om tillväxten är likartad i olika yrken. Å andra sidan förutsätter det behov som fastställts i regeringsprogrammet att minska framför allt sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa att det finns aktuella uppgifter om förekomsten av sjukfrånvaro i olika yrkesgrupper.

En separat granskning av social- och hälsovårdsbranschen samt konst-, kultur- och evenemangsbranscherna är motiverad, eftersom de skiljer sig från varandra till exempel genom att arbete inom social- och hälsovårdsbranschen vanligtvis utförs inom den offentliga sektorn och i ett anställningsförhållande. Typiskt för konst-, kultur- och evenemangsbranscherna är anställningsförhållanden av projektkaraktär eller småföretagande, varför till exempel utkomsten kan erhållas från flera olika källor.

Andelen anställda inom social- och hälsovården samt konst-, kultur- och evenemangsbranscherna som erhöll specialiserad sjukvård på grund av en psykisk diagnos av de sysselsatta inom dessa branscher förblev ganska jämn åren 2010–2015 och situationen förblev ganska likartad som för övriga sysselsatta under samma period. År 2016 började dock andelen personer som erhållit specialiserad sjukvård på grundval av psykiska diagnoser öka, vilket syntes särskilt hos dem som arbetar inom konst-, kultur- och evenemangsbranscherna. Tillväxten vände under 2019–2020, vilket delvis påverkades av nedskärningen av icke-brådskande vård på grund av coronapandemin år 2020, men därefter vände andelen till en tydlig ökning igen och en motsvarande ökning sker både inom social- och hälsovårdsbranschen och inom andra branscher.

En granskning per åldersgrupp visar att andelen psykiska diagnoser och å andra sidan även ökningen har varit högst i den yngsta åldersgruppen 18–29 år. Däremot har andelen personer i 50-årsåldern eller äldre som besökt den specialiserade sjukvården på grundval av en psykisk diagnos förblivit liten.

Andelen personer som fick sjukdagpenning som grundar sig på alla diagnoser var under hela granskningsperioden högst (15–17 %) inom social- och hälsovårdsbranschen, medan motsvarande andel inom övriga branscher var 8–11 % och inom konst-, kultur- och evenemangsbranscherna 7–8 %.

Andelen personer som fick sjukdagpenning var högre i de äldre åldersgrupperna, men med undantag av den yngsta åldersgruppen minskade den något under granskningsperioden. Endast i den yngsta åldersgruppen ökade andelen eller förblev densamma beroende på bransch.

När granskningen begränsas till personer som fått sjukdagpenning på grund av psykiska diagnoser, så syns en tydlig ökning av andelen personer som fått sjukdagpenning i alla ålders- och yrkesgrupper från och med 2016. I den yngsta åldersgruppen (18–29 år) samt bland arbetstagare inom social- och hälsovården har ökningen varit särskilt kraftig.

Under åren 2010–2019 har andelen mottagare av nya invalidpensioner som inleddes under en två års uppföljning minskat något i alla yrkesgrupper. När man granskar åldersgrupperna kan man konstatera att andelen personer som får invalidpension i åldersgrupper under 40 år hela tiden varit mycket liten, men i synnerhet bland 50-åringar och äldre har trenden varit sjunkande i alla yrkesgrupper.

När granskningen begränsas till invalidpensioner som beviljats på grundval av psykiska diagnoser har andelen mottagare varit mycket låg i alla yrkesgrupper under hela uppföljningen. Det är först hos personer i åldern 40–49 år eller äldre som skillnader mellan yrkesgrupperna kan observeras, men de är mycket små (mindre än 0,5 procent).

Det lönar sig att stödja den psykiska hälsan genom tidiga åtgärder, särskilt hos unga arbetstagare oavsett yrkesgrupp

Nationellt representativa registeruppgifter är ett viktigt sätt att följa upp olika yrkesgruppers hälsa och deltagande i arbete. Utifrån vår granskning är det dock tydligt att samma mätare inte lämpar sig för alla yrkesgrupper. Till exempel uppföljning av sjukfrånvaro passar särskilt bra för yrken där man i regel arbetar i anställningsförhållande och där arbetet omfattar antingen kontakter med kunder, patienter eller andra personer eller där distansarbete inte är möjligt. I dessa yrken är möjligheterna att arbeta som sjuk sämre och sjukfrånvaroperioden utgör en mindre ekonomisk risk för arbetstagaren. I yrken där anställningsförhållandena är korta, atypiska eller helt saknas (som småföretagare och frilansare) kan det däremot vara nödvändigt att arbeta även som sjuk med tanke på den ekonomiska tryggheten och arbetets kontinuitet. Då kan besök inom den specialiserade sjukvården utgöra en mer väsentlig indikator för hälsan.

När det gäller såväl sjukfrånvaro som vårdbesök ska man beakta att personen då redan är sjuk och har symtom, så det måste finnas andra indikatorer för förebyggande arbete. Å andra sidan visar vår jämförelse mellan social- och hälsovårdsbranschen och konst-, kultur- och evenemangsbranscherna samt andra branscher att de indikatorer vi använder (besök inom den specialiserade sjukvården, sjukfrånvaro och invalidpensioner) har varit på en ganska stabil nivå under åren 2010–2021. Trots att konst-, kultur- och evenemangsbranscherna har en högre andel psykiska diagnoser än andra granskade branscher samt att en högre andel personer fått sjukdagpenning inom social- och hälsovården, verkar det i helheten som att man bör fästa särskild uppmärksamhet vid unga arbetstagare inom dessa och även andra branscher för att kunna stödja deras välbefinnande och arbetsförmåga.

(Texten fortsätter efter bilden)