(Texten fortsätter efter bilden)

Grupperingsinformation om en övergripande definition av arbetsförmåga

I undersökningen drog vi nytta av Materialet Työkyvyn tila Suomessa, som är ett 90 procents urval av den finländska befolkningen i arbetsför ålder, som i detta fall utgörs av 20–64-åringar vid utgången av 2021. I sammansättningen av registeruppgifterna som beskriver år 2021 studerades totalt 2 920 099 personer. Materialet bestod av registeruppgifter från Statistikcentralen, Folkpensionsanstalten, Pensionsskyddscentralen och Institutet för hälsa och välfärd.

Vår strävan är att studera arbetsförmågan hos befolkningen i arbetsför ålder genom operationalisering av faktorer i registermaterialet som forskningsbaserat är förenade med arbetsförmågan (se Lederer et al., 2014), i synnerhet med fokus på dimensioner på individnivå som är fysiska, mentala, sociala, demografiska faktorer och faktorer anknutna till ekonomisk ställning, utbildning och yrke.

Som motsvarighet i register över den med arbetsförmågan kopplade sociala, demografiska och ekonomiska dimensionen och utbildningen och yrket används ålder, kön, modersmål (finska, svenska, annat) utbildning (grundnivå eller ingen uppgift, andra stadiet, högre nivå) disponibla inkomster, typ av bostadskommun, (urban, tätort, landsbygd) bostadskommunens storlek (1, 2, 3 eller mer) familj (ensamstående, par, par med barn, ensamförsörjare), antalet barn under 18 år i familjen (0, 1, 2–3, 4 eller fler) och yrkesklass (10 olika klasser).

Som motsvarighet i register över den fysiska och mentala dimensionen fungerade ett poängsatt index för hälsoproblem som vi konstruerat på så sätt att sjukdagpenning i högst 30 dagar höjde indexet med ett poäng. Om sjukdagpenning utbetalats i över 30 dagar höjdes indexet med två poäng. Köp av läkemedel som omfattas av FPA:s specialersättning höjde indexet med två poäng. Även anlitande av specialiserad sjukvård gav två poäng. Om inget av det ovan nämnda förekom, dvs. sjukdagpenning, anlitande av tjänster eller läkemedelsköp, blev indexet oförändrat (noll poäng). Således kunde indexet höjas med ett värde från noll till sex. Indexeringen av hälsan och poängsättningen av olika faktorer lyfte fram olika faktorer som är anknutna till hälsa och arbetsförmåga på ett flerdimensionellt sätt. Poängsättningen gav mätaren en mångdimensionell tolkning av hälsan.

Vi utförde grupperingen genom att använda klusteranalys. Som klustermetod använde vi oss av metoden K-prototypes (Huang, 1998) med vars hjälp det är möjligt att gruppera observationsenheten i en – och enbart en – grupp genom att utnyttja kontinuerliga såväl som kategoriska variabler. Vi testade ett optimalt antal grupper före grupperingen. I praktiken testade vi olika antal grupper. Vi började med två grupper och slutade med 20 grupper. Ett lagom antal grupper minimerar gruppernas interna distanser från gruppernas mittpunkt då grupperna är så täta som möjligt. Utgående från motsvarighet i register, befolkningsurval och den metod som vi använde var gruppernas antal 14.

Resultaten möjliggjorde en jämförelse av arbetsförmågans dimensioner till de delar som vi har kunnat empiriskt beakta dimensioner. Grupperna kan studeras både på nationell nivå och på välfärdsområdesnivå.

Grupper som skiljer sig i fråga om arbetsförmågan

I den interaktiva tabellen nedan kan olika grupper studeras i förhållande till motsvarighet i register, dvs. variabler.

Gruppering av befolkningen i arbetsför ålder

Ladda ner data

Som exempel på konstruktionen av grupper lyfter vi fram grupperna 9 ”Medelålders högutbildade med familj, god hälsa” och 10 ”Medelålders högutbildade med familj, dålig hälsa”, som på många sätt påminner om varandra. Till exempel fördelningen av kön, utbildningsnivå och typ av familj påminner mycket om varandra i dessa två grupper. Däremot är skillnaden i hälsa mellan grupperna avsevärd. Det här är bara ett sätt att jämföra grupperna. I det följande beskrivs två grupper.

Personerna i grupp 1 är medelålders, i snitt 41 år gamla som lever i en stad i en familj med en förälder. En mycket stor del av dessa är kvinnor. Ungefär hälften är högutbildade. De har till en viss del hälsoproblem (index för hälsoproblem i snitt 1,5). Gruppen beskrivs som ”Medelålders ensamförsörjande stadsbor med utbildning på mellan eller hög nivå, medelmåttlig hälsa”.

Personerna i grupp 2 är unga, i snitt 30 år gamla som lever i en stad och har inga barn. Ungefär en fjärdedel är högutbildade. De har inte hälsoproblem (0,8). Gruppen beskrivs som ”Unga ensamboende lågutbildade stadsbor, god hälsa”.

Personerna i grupp 3 är personer som passerat medelåldern, är ensamboende och i snitt 54 år gamla. I gruppen finns mer än i andra grupper personer som bor på landsbygden och i tätorter. Ungefär en femtedel är högutbildade och har hälsoproblem (4,3). Gruppen beskrivs som ”Ensamboende, lågutbildade som passerat medelåldern, dålig hälsa”.

Personerna i grupp 4 är unga, i snitt 30 år gamla och de lever i familjer med barn. De har oftare låg utbildningsnivå. De har rät lite hälsoproblem (1,1). Även i denna grupp finns jämförelsevis många personer som bor på landsbygden och i tätorter. Närmare 80 procent av dessa personer är kvinnor. Jämfört med alla grupper finns det i denna grupp flest personer med annat modersmål än finska eller svenska. Gruppen beskrivs som ”Unga lågutbildade med familj, god hälsa”.

Personerna i grupp 5 är unga, i snitt 29 år gamla som i huvudsak lever i en stad och har inga barn. Merparten lever tillsammans med en annan vuxen. Ungefär en femtedel är högutbildade. De har hälsoproblem (2,7). Gruppen beskrivs som ”Unga lågutbildade stadsbor som lever i parförhållande, dålig hälsa”.

Personerna i grupp 6 är personer som närmar sig pensionsåldern, i snitt 61 år gamla som lever i ett parförhållande och har inga barn under 18 år som bor hemma. Två av tre är men och ungefär hälften är högutbildade. Även i denna grupp finns jämförelsevis många personer som bor på landsbygden och i tätorter. De har hälsoproblem (3,3). Gruppen beskrivs som ”Personer nära pensionsåldern, i parförhållanden, utbildning på mellan eller hög nivå, dålig hälsa”.

Personerna i grupp 7 är personer som passerat medelåldern, ensamboende och i snitt 59 år gamla. Lite under två av tre är kvinnor. Ungefär hälften har utbildning från andra stadiet. De har bara lite hälsoproblem (1,1). Gruppen beskrivs som ”Ensamboende, lågutbildade som passerat medelåldern, rätt bra hälsa”.

Personerna i grupp 8 är unga, i snitt 29 år gamla som bor i en stad och lever i ett parförhållande utan barn. Nästan tre av fyra är män och en fjärdedel högutbildade. De har inte hälsoproblem (0,0). Gruppen beskrivs som ”Unga lågutbildade stadsbor som lever i ett parförhållande, utmärkt hälsa”.

Personerna i grupp 9 är medelålders, i snitt 43 år gamla och lever i familjer med barn. Nästan två av tre är kvinnor. Mer än 90 procent är högutbildade. De har knappt några hälsoproblem (0,5). Gruppen beskrivs som ”Medelålders högutbildade med familj, god hälsa”.

Personerna i grupp 10 är medelålders, i snitt 41 år gamla och lever i en familj med barn. Närmare 80 procent är kvinnor. Cirka 70 procent är högutbildade. Deras hälsa är svag (3,0). Gruppen beskrivs som ”Medelålders högutbildade med familj, dålig hälsa”.

Personerna i grupp 11 är medelålders, i snitt 38 år gamla och lever i en familj med barn. Merparten har utbildning från andra stadiet och mindre än 15 procent är högutbildade. I jämförelse med de övriga grupperna bor största delen av personerna tillhörande grupp 11 på landsbygden eller i tätorter. De har knappast några hälsoproblem (0,4). Gruppen beskrivs som ”Medelålders lågutbildade med familj, god hälsa”.

Personerna i grupp 12 har passerat medelåldern, i snitt 55 år gamla och lever i en familj med barn. Cirka 80 procent är män. Nästan två av tre har utbildning från andra stadiet och en femtedel är högutbildade. Var tredje bor på landsbygden eller i en tätort. De har till en viss del hälsoproblem (1,4). Gruppen beskrivs som ”Lågutbildade som passerat medelåldern och bor i en familj, medelmåttlig hälsa”.

Personerna i grupp 13 närmar sig pensionsåldern, i snitt 60 år gamla, jämfört med de andra grupperna lever de tydligt oftare på landsbygden eller i en tätort. De lever i ett parförhållande och har inga barn som bor hemma. Två av tre är män. Fler än två av tre har utbildning från andra stadiet. Deras hälsa är god (0,5). Gruppen beskrivs som ”Lågutbildade som närmar sig pensionsåldern och lever i ett parförhållande på landsbygden, god hälsa”.

Personerna i grupp 14 är medelålders, i snitt 51 år gamla, lever i ett parförhållande i en stad och har inga barn som bor hemma. Nästan fyra av fem är kvinnor. 77 procent är högutbildade. Deras hälsa är rätt god (0,8). Gruppen beskrivs som ”Högutbildade stadsbor som passerat medelåldern, lever i ett parförhållande, rätt bra hälsa”.

Arbetsdeltagande i olika grupper

Grupperingsdata i kombination med sysselsättningsdata kan användas för att undersöka och jämföra sysselsättningsgraden inom grupperna som i fråga om faktorer som gäller arbetsförmåga skiljer sig från varandra. Nere till vänster i det interaktiva genomförandet datasetet ”Arbetsdeltagande” kan man undersöka hur mycket grupperna deltog i arbete år 2021.

Gruppering av befolkningen i arbetsför ålder

Ladda ner data

Medeltalet för arbetsmånader i alla grupper är 8,7 månader. Det förekommer avsevärda variationer i genomsnittliga arbetsmånader mellan olika grupper. Antalet arbetsmånader är högst i grupp 9, ”Medelålders högutbildade med familj, god hälsa” där antalet arbetsmånaderna uppgick till 11,5. Minst arbetsmånader förekommer i grupp 6 ”Personer nära pensionsåldern, i parförhållanden, utbildning på mellan eller hög nivå, dålig hälsa”, där antalet arbetsmånader uppgick till 6,0. Antalet arbetslöshetsmånader för personerna tillhörande gruppen var 0,8. Det här tyder på att ett flertal personer i grupp 6 står utanför arbetslivet. Det samma gäller för flera grupper av unga. Unga personer står utanför arbetslivet till exempel på grund av studier, föräldraledighet eller militärplikt.

Arbetsdeltagandet i gruppen i olika välfärdsområden

Grupperingsdata och sysselsättningsdata i kombination med välfärdsområdesdata kan användas för att i olika välfärdsområden undersöka och jämföra sysselsättningsgraden inom grupperna som i fråga om faktorer som gäller arbetsförmåga skiljer sig från varandra. Nedan i det interaktiva genomförandet är det möjligt att studera materialet på två sätt: välja en grupp och jämföra välfärdsområden i den gruppen eller välja välfärdsområde och jämföra grupper i valda välfärdsområde.

Gruppering av befolkningen i arbetsför ålder

Ladda ner data

I fråga om personer i grupp 7 ”Ensamboende, lågutbildade som passerat medelåldern, rätt bra hälsa” förekommer det avsevärda skillnader i arbetsmånader mellan olika välfärdsområden. Flest arbetsmånader under ett år har de personerna som hör till gruppen på Åland, cirka 7,9 månader. Minsta antalet arbetsmånader under ett år har de personerna som hör till gruppen i Norra Karelens välfärdsområde, cirka 5,3 månader.

Sammanfattningsvis

Vi tillhandahåller tre olika synvinklar för att med hjälp av grupperingsdata studera arbetsförmågan hos befolkningen i arbetsför ålder.

För det första avslöjar resultaten hurudana grupper det formas av befolkningen i arbetsför ålder som i fråga om arbetsförmågan skiljer sig från varandra när det studeras grupperat utifrån faktorer anknutna till befolkningens arbetsförmåga. Gruppens storlek och en jämförelse av egenskaperna tillhandahåller en synvinkel på hur faktorer anknutna till arbetsförmågan fördelas i den finländska befolkningen i arbetsför ålder. Det är anmärkningsvärt att trots att vi beskriver grupper med egenskaper som i genomsnitt hör till personerna i gruppen så representerar inte alla som hör till gruppen den genomsnittliga beskrivningen. Då det gäller familjetyp är skäl att uppmärksamma att samma familjetyp för minst 18 år fyllda personer som bor hos sina föräldrar har angetts för deras föräldrar: till exempel klassen ”par och barn” betyder inte alltid den ena partnern i ett parförhållande, utan kan även vara ett barn på minst 18 år som bor hos ett par.

För det andra tillhandahåller en jämförelse av grupperna i fråga om arbetsmånaderna en synvinkel på arbetet fördelas i den finländska befolkningen i arbetsför ålder. Studien lyfter fram att grupper som är olika i fråga om faktorer anknutna till arbetsförmågan deltar i arbete i varierande grad.

För det tredje lyfter studien fram skillnader i arbetsdeltagandet i enskilda grupper i olika välfärdsområden. En framkommen variation tyder på att personer med en viss faktor som gäller arbetsförmågan deltar i arbetslivet i olika grad i olika välfärdsområden. En undersökning av dessa iakttagelser kan i områdena ge förståelse för hur det kunde vara möjligt att öka olika gruppers deltagande i arbete.