Utvecklingen av den mental hälsan och frånvaron bland yrkesförare under åren 2010–2024 har varit ganska jämn, även om man kan observera en liten ökning särskilt under åren 2021–2022 i motsvarande grad såsom bland övriga sysselsatta

Våra nationella registeruppgifter, såsom uppgifter om besök inom den specialiserade sjukvården, sjukfrånvaro och invalidpensioner som vi använder från materialet Arbetsförmågans läge i Finland, möjliggör uppföljning av förekomsten av psykiska diagnoser, sjukfrånvaro och invalidpensioner i olika yrkesgrupper. Ökningen av psykiska problem i befolkningen i allmänhet och i synnerhet bland unga har väckt frågan om ökningen är likartad i olika yrken. Å andra sidan förutsätter det behov som fastställts i regeringsprogrammet att minska framför allt sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa att det finns aktuella uppgifter om förekomsten av sjukfrånvaro i olika yrkesgrupper. Buss-, spårvagns-, lastbils- och specialfordonsförare verkar i en bransch med arbetskraftsbrist, vilket påverkar gods- och passagerartrafikens verksamhet. Å andra sidan är förarnas arbete självständigt och ansvarsfullt. Den fysiska belastningen varierar och innebär särskilt psykosocial belastning på grund av tidtabeller, brådska, hot om våld och annan trafik.

Andelen buss-, spårvagns-, lastbils- och specialfordonsförare som erhöll specialiserad sjukvård på grund av en psykisk diagnos förblev ganska jämn bland sysselsatta inom dessa branscher åren 2010–2016 (0,9–1,6 procent av dessa yrkesgrupper) och situationen förblev ganska likartad som för övriga sysselsatta under samma period. Under 2016 började dock andelen personer som erhållit specialiserad sjukvård på grund av en psykisk diagnos öka något (från 0,9–1,3 procent till 1,5 procent), även det i motsvarande grad som inom andra branscher, även om år 2020 innebar en tillfällig minskning av andelen inom transportbranschen, vilket avviker från andra branscher. För åren 2023–2024 finns inga yrkesuppgifter tillgängliga, men för de sysselsatta och befolkningen i allmänhet tyder det på att antalet besök inom den specialiserade sjukvården på grund av psykisk ohälsa ökar igen år 2024 efter nedgången år 2023. När det gäller alla diagnoser är situationen för besöken inom den specialiserade sjukvården mycket likartad, det vill säga under åren 2010–2015 har andelen varit mycket jämn, från och med 2016 har man sett en liten ökning, som minskar från och med 2022 och ökar igen 2024.

Andelen mottagare av sjukdagpenning som grundar sig på alla diagnoser var 13–17 procent för bussförare och 9–10 procent för lastbilsförare, jämfört med 10–11 procent för övriga yrken åren 2010–2022, medan trenden huvudsakligen sjönk i alla grupper. Vi följde andelen mottagare av sjukdagpenning även under åren 2023–2024 bland alla sysselsatta (eftersom yrkesuppgifterna ännu inte var uppdaterade) och befolkningen i allmänhet och konstaterade en tydligare sjunkande trend än tidigare: år 2022 10 procent, år 2024 8–9 procent. Det är möjligt att trenden med sjukdagpenning för lastbilsförare, som är densamma som för sysselsatta i allmänhet, kan följa denna utveckling. När granskningen begränsades till personer som fått sjukdagpenning på grund av psykiska diagnoser, så är utvecklingen för yrkesförare mycket likartad som för andra yrken, men för lastbilsförare är andelen personer som fått sjukdagpenning betydligt lägre än för bussförare eller andra grupper.

Under åren 2010–2022 har andelen mottagare av nya invalidpensioner som börjat under en två år lång uppföljning minskat något för bussförare och varit låg för lastbilsförare under hela uppföljningstiden. Denna utvecklingsgång motsvarar alla yrkesgrupper. När man granskar åldersgrupperna kan man konstatera att andelen personer som får invalidpension i åldersgrupper under 40 år hela tiden varit mycket liten (1 procent eller mindre), men trenden har varit sjunkande för yrkesförare i alla äldre åldersgrupper, vilket man kan konstatera inom alla yrkesgrupper. När granskningen begränsas till invalidpensioner som beviljats på grund av psykiska diagnoser har andelen mottagare varit mycket låg och till och med sjunkit bland yrkesförare under hela uppföljningen. Nedgången motsvarar utvecklingen bland övriga yrken och sysselsatta.

Det lönar sig att stödja den mental hälsan genom tidiga åtgärder oavsett yrkesgrupp

Yrkesförare som i denna granskning var buss-, spårvagns-, lastbils- och specialfordonsförare skiljer sig inte från övriga yrken eller den övriga befolkningen vad gäller psykisk hälsa eller frånvaro. Särskilt bland bussförare (inkluderar buss- och spårvagnsförare) är besök och frånvaro i anknytning till psykisk hälsa till och med något sällsyntare än för andra. I dessa yrken definieras arbetet av tidtabeller, väderförhållanden och oregelbunden arbetstid, men samtidigt står säkerheten i centrum, med hänsyn till andra trafikanter och till och med passagerare. Det är alltså viktigt att arbetstagarna mår bra och är funktionsdugliga i sitt arbete. En liten ökning av besöken inom den specialiserade sjukvården på grund av såväl psykisk ohälsa som andra orsaker tyder på att det för alla yrkesgrupper behövs a) förebyggande åtgärder för att stödja arbetsförmågan och välbefinnandet, såsom till exempel planering av arbetsskift och pauser i arbetet, b) stödåtgärder för arbetsförmågan, som möjliggör förebyggande av långvariga symtom och sjukdomar och återhämtning av arbetsförmågan, såsom till exempel hjälpmedel och ökad information om hur man upprätthåller vakenheten under körning, samt c) arbetsplatsernas och företagshälsovårdens samarbete redan i rekryteringsskedet, med vilket man kan säkerställa att arbetstagarna känner till uppgifternas krav och kan beakta deras belastande egenskaper.

De indikatorer vi använder, besök inom den specialiserade sjukvården, sjukfrånvaro och invalidpensioner beskriver i första hand en situation där arbetstagaren redan har symtom eller en sjukdom som stör arbetet. Således visar våra resultat också att den psykiska hälsan eller den övriga hälsan hos personer som arbetar i dessa säkerhetskritiska uppgifter inte är särskilt dålig jämfört med övriga sysselsatta. Om förebyggande åtgärder vidtas inom dessa branscher, ska deras effekt emellertid följas upp med andra indikatorer, såsom till exempel arbetsplatsernas egen uppföljning av sjukfrånvaro, med hjälp av vilken man kan bedöma och ingripa i korta frånvaroperioder på egen anmälan. Dessutom finns det skäl att satsa på ledning av arbetsförmågan på arbetsplatserna, vilket i praktiken innebär regelbundna samtal mellan chefer och arbetstagare, med vilka man kan skapa en förtroendefull relation och därmed säkerställa att arbetstagaren har en låg tröskel för att ta upp faktorer som påverkar den egna arbetsförmågan och välbefinnandet redan innan de kräver kontakt med hälsovården.

(Texten fortsätter efter bilden)