Förutseende av nya kompetenskrav och systematisk kompetensutveckling är centrala medel för att främja den gröna omställningen och anpassningen till klimatförändringen i arbetslivet. Vi frågade arbetstagarnas om i vilken utsträckning arbetsplatserna har samlat in information om arbetstagarnas miljö- och klimatkompetens samt organiserat utbildningar om klimatförändringen och dess begränsning i arbetet.
Klimatförändringen och arbete - Enkät för arbetstagare
(Texten fortsätter efter bilden)
Klimatförändringen och relaterade anpassnings- och begränsningsåtgärder har stora effekter på yrken, arbetets innehåll och den kompetens som behövs i arbetet. Ny hållbarhetskompetens behövs i alla arbetsuppgifter, det vill säga verksamhets- och produktionsmetoder som dämpar klimatförändringen och är ekologiskt hållbara. Konkreta åtgärder för att säkerställa kompetens behövs både från utbildningssystemet och arbetsplatsernas kompetensutveckling.
I Klimatförändringen och arbete -enkäten undersöktes för första gången alla arbetstagares syn på kompetensutveckling relaterad till hållbarhetsomvälvningen på arbetsplatserna. Enkäten användes för att undersöka i vilken utsträckning arbetsplatserna har samlat in information om arbetstagarnas miljö- och klimatkompetens samt organiserat utbildningar om klimatförändringen och dess begränsning i arbetet.
Praktiska åtgärder för att förbättra och utveckla arbetstagarnas miljö- och klimatkompetens är fortfarande i sin linda. Endast var tionde av respondenterna uppgav att arbetstagarnas kompetens i miljö- och klimatfrågor har utretts på arbetsplatsen.
Branschvis kartlades klimat- eller miljökompetens främst inom utbildnings- och forskningsorganisationer och offentlig förvaltning och i kategorin ”annan", som omfattar ett brett spektrum av olika yrken inklusive primärproduktion samt kultur- och underhållningsindustrier. Utbildnings- och forskningsorganisationer är viktiga producenter av hållbarhetsinformation och byggare av riktlinjer. Den offentliga förvaltningen utarbetar anvisningar och ramvillkor för företagens samt andra organisationers verksamhet. Därför är hållbarhetsexpertisens tillräcklighet och aktualitet väsentlig i dessa expertuppgifter.
I framtiden behövs hållbarhetskunskaper inom nästan alla yrken. Att identifiera arbetstagarnas hållbarhetskompetenser behövs för att förstå vilka områden som kräver mer kompetensutveckling inom organisationen , samt hur arbetstagarnas kompetens kan användas i utvecklingen av hållbar verksamhet. Exempelvis skulle en person som är intresserad av ekologisk hållbarhet kunna vägleda andra i sin arbetsgemenskap och tillämpa sin kompetens i sitt arbete om arbetsgivaren skapar möjligheter för detta genom att ge arbetstid och andra resurser för gemensamt tänkande och genomförande av förändringar.
Stora företag hade kartlagt kompetens något oftare än medelstora och små företag. Stora företag har större resurser för systematisk kartläggning och utveckling av kompetens.
Endast 13 procent av respondenterna rapporterade att arbetsplatsen hade organiserat utbildning om klimatförändringen eller dess begränsning. Enkäten utredde inte utbildningens innehåll närmare. Utbildningen i anslutning till ämnet varierar beroende på branschen och kan också påverkas av respondentens kompetensnivå. Till exempel inom restaurangbranschen kan utbildningen kopplas till vegetarisk och närproducerad mat, inom energisektorn till införandet av förnybar energiteknik och inom undervisningssektorn till miljöutbildning. Trots mångfalden av utbildningsinnehåll ger enkäten en uppfattning om hur allmänt utbildningen är i arbetslivet.
Mest utbildning organiserades i utbildnings- och forskningsorganisationer och i gruppen ”annan" (inkl. primärproduktion samt kultur och underhållning). Inom primärproduktionen - jord- och skogsbruket - har information om klimatförändringen och dess begränsning behövts och tillämpats bland de första för att säkerställa verksamhetsförutsättningar även i framtiden. I utbildnings- och forskningsorganisationer är utbildning en del av deras kärnverksamhet, så utbildning kopplad till klimatförändringen är en naturlig del av verksamheten.
Det är värt att notera att bara knappt sju procent av dem som arbetar inom social-, hälsovård- och välbefinnandebranschen samtåtta procent inom transport- och trafiksektorn rapporterade att deras arbetsplats hade organiserad utbildning relaterad till klimatförändringen och dess begränsning. I de öppna svaren på enkäten kommenterade respondenterna inom social- och hälsovårdsbranschen att det på grund av de höga hygienkraven används mycket engångsutrustning (arbetsredskap, skyddsutrustning), och de tyckte att det var oroväckande i termer av hållbar utveckling. Transport- och trafiksektorn ses som central för att begränsa klimatförändringen, så bristen på utbildning inom branschen är alarmerande.
Stora företag har organiserat mer utbildning än de små. Stora företag står under starkt tryck från både kunder och samhället när det gäller ansvar och hållbar verksamhet, och de har större resurser för utbildning. Det kan förväntas att även små och medelstora företag i framtiden behöver visa att deras verksamhet är hållbar, vilket innebär att kompetens behövs även där.
Som generellt sett i kompetensundersökningar observerades att de högre utbildade angav att utbildningen anordnades i större utsträckning än de med lägre utbildning (gymnasial eller lägre utbildning).
Klimatvänliga rutiner är redan en del av arbetsintroduktionen. Genomgång av klimatvänliga rutiner i introduktionen var vanligast inom industrin och byggbranschen, servicebranschen och i gruppen ”annan” samt inom transport- och trafiksektorn. Det är bra att observera att klimatvänliga arbetssätt successivt blir en del av introduktionen inom branscher där de kan ha stor påverkan, till exempel när det gäller återvinning, materialanvändning eller energi- och bränsleförbrukning.
Däremot var inte klimatvänliga rutiner framme i introduktionen inom utbildnings- och forskningsbranscherna eller inom offentlig förvaltning, vilket kan förklaras av expertarbetets karaktär. Hållbarhetskompetens behövs hos dem snarare i det innehållsmässiga arbetet, som erhålls genom utbildning, än i de dagliga verksamhetsrutinerna.
Allmänna hållbarhetskunskaper som behövs inom många branscher är till exempel energibesparing, återvinning och effektiv användning av material. Till och med tre av fyra respondenter berättade att de fått anvisningar om återvinning, sortering och återanvändning. Nästan två femtedelar hade fått anvisningar om materialeffektivitet och en tredjedel rapporterade om anvisningar för energibesparing.
Svaren om de mottagna anvisningarna var betydligt varierande beroende på bransch. Inom alla branscher hade flest instruktioner mottagits gällande återvinning, sortering och återanvändning. Exempelvis hade anvisningar mottagits om energibesparingar, framför allt inom industrin och byggbranschen samt inom transport och trafik. När det gäller material- och råvarueffektivitet hade anvisningar mottagits inom industrin och byggbranschen samt inom tjänstesektorerna (handel, hotell- och restaurangbranschen). Dessa motsvarar centrala åtgärder för att göra processer effektivare inom respektive bransch, och istället för klimatåtgärder har anvisningarnas och utbildningens fokus sannolikt legat på kostnadsbesparande åtgärder. Denna tolkning stöds av att enligt respondenterna hade de inte fått utbildning i att dämpa klimatförändringen, trots att dessa åtgärder också är centrala ur en hållbarhetsperspektiv. Mer forskning behövs särskilt om yrkesutbildning som organiseras av arbetsplatser och dess betydelse inom olika branscher.
Förutseende av nya kompetenskrav och systematisk kompetensutveckling är centrala medel för att främja den gröna omställningen och anpassningen till klimatförändringen på både samhälls- och arbetsplatsnivå. I Finland har det exempelvis utarbetats branschspecifika planer för att uppnå låga koldioxidutsläpp (Färdplaner för ett koldioxidsnålt samhälle, TEM 2020), och i dem ses kompetensutveckling som ett av de centrala villkoren för att uppnå låga koldioxidutsläpp.
Arbetstagarnas omskolning och fortbildning fungerar också som en buffert mot eventuella negativa effekter av den pågående gröna omställningen och minskar riskerna för arbetslöshet, fattigdom och ojämlikhet. Mer samarbete och konkreta åtgärder behövs mellan politiska beslutsfattare, utvecklare av utbildningssystemet, arbetsmarknadsorganisationer och arbetsplatser för att säkerställa tillräcklig hållbarhetskompetens.
Till analyssidan till tjänsten Arbetslivskunskap hör även en materialsida: Klimatförändringen och arbete - Enkät för löntagare.
Creative Commons License
Publikationen är licensierad enligt Creative Commons 4.0 Internationell -licens.