Personer som fått specialiserad sjukvård på grund av psykiska störningar deltar mindre i arbete än jämförelsepopulationen

Kombinationer av nationella registermaterial, såsom Arbetsförmågans läge i Finland-materialet, möjliggör granskning av besök inom specialiserad sjukvård och olika arbetsmarknadsresultat, såsom deltagande i arbete. Händelser relaterade till psykiska störningar, såsom sjukfrånvaro, har blivit vanligare under 2010-talet och fram till 2020-talet. I takt med att psykiska störningar blivit vanligare har även besöken inom specialiserad sjukvård på grund av psykiska störningar ökat under perioden i fråga. Hur personer som återhämtar sig från olika sjukdomar deltar i arbetslivet är en viktig fråga både för individernas eget liv och för hela det finländska arbetslivet. En viktig indikator för deltagande i arbetslivet är antalet månader i arbete. Här tittar vi på antalet arbetsmånader som en procentandel av 12 månader bland den finländska befolkningen i arbetsför ålder. Granskningen omfattar åren 2010–2023.

De första besöken inom specialiserad sjukvård på grund av psykiska störningar har ökat från 2010 till 2024, vilket bland annat kan tyda på att psykiska störningar blivit vanligare eller att vården på grundnivå inte fungerar eller inte står i proportion till behovet. Antalet första besök ökade från 2010 till 2022, men tillväxten har avtagit 2023. Särskilt allmänna psykiska störningar, det vill säga depressions- och ångeststörningar (ICD10: F32–33, F40–43) har blivit vanligare under de senaste 15 åren. Mellan 2010 och 2023 har antalet besök inom specialiserad sjukvård ökat med 130 procent, från strax under 10 000 besökare till cirka 23 000 besökare.

Antalet fall har utvecklats på olika sätt i olika undergrupper. Till exempel har antalet fall bland kvinnor ökat med upp till 148 procent under samma period från 2010 till 2023, medan ökningen bland män var måttligare, 102 procent. Bland unga har fallen ökat mer än i andra åldersklasser, ökningen har varit 272 och 220 procent i de två yngsta åldersklasserna, medan ökningen i andra åldersklasser har varit högst hundra procent.

Deltagandet i arbete bland personer som besökt specialiserad sjukvård på grund av störningar i den psykiska hälsan för första gången har varit lägre än bland den övriga befolkningen i arbetsför ålder redan ett år före det första besöket, under besöksåret och även ett år efter besöket. Skillnaden mellan jämförelsegrupperna och de grupper som fått en diagnos har under året då diagnosen ställdes varit något mindre än 30 procentenheter före 2019, varefter skillnaden har minskat. Åren 2021 och 2022 var skillnaden cirka 18 procentenheter och år 2023 nästan 25 procentenheter.

Skillnaderna i procentandelen för deltagande i arbete betonas i olika undergrupper. Bland män är skillnaden större från år till år än bland kvinnor. Fram till 2019 har skillnaden mellan grupperna vad gäller deltagande i arbete varit över 30 procentenheter bland män, medan skillnaden har varit cirka 25 procentenheter bland kvinnor. Åren 2021 och 2022 har skillnaden mellan männens grupper varit över 20 procentenheter och bland kvinnor cirka 15 procentenheter. I skillnaderna mellan åldersgrupperna betonas att ungas deltagande överhuvudtaget är mindre och därmed är skillnaden mellan grupperna liten.

Deltagandet i arbete bland personer som fått specialiserad sjukvård på grund av andra orsaker än allmänna psykiska störningar är mindre och skillnaderna mellan grupperna är större i alla och i olika undergrupper. Skillnaden i sysselsättningsprocenten har varit cirka 40 procentenheter fram till 2019. Därefter har skillnaden minskat till cirka 35 procentenheter åren 2021 och 2022. År 2023 var skillnaden i gruppernas deltagande i arbete cirka 38 procentenheter.

Det lönar sig att stödja den psykiska hälsan med tidiga åtgärder

Nationellt representativa registeruppgifter är ett viktigt sätt att följa upp hälsa och deltagande i arbete. Här har man granskat endast en indikator för hälsa, vårdbesök inom specialiserad sjukvård på grund av psykiska störningar. Deltagande i arbete har granskats som en procentandel av antalet månader i arbete av alla månader årligen under perioden 2010 till 2023.

Med hjälp av materialet kan man följa hur individens deltagande i arbete utvecklas över tid trots en allvarlig psykisk störning. Förändringar i deltagandegraden kan återspegla förändringar i utvecklingen av arbetslivet så att det blir mer mottagligt och stödjer arbetsförmågan. Å andra sidan kan utvecklingen visa på förändringar i vården och rehabiliteringen eller förändringar i kriterierna eller praxisen för tillgång till vård.

Det är möjligt att personer som är mer förankrade i arbetslivet har remitterats till specialiserad sjukvård åren efter COVID-19-pandemin. Detta kan vara en följd av tillfällig brist på grundläggande tjänster eller ett ökat antal allvarliga störningar.

Före det första besöket inom specialiserad sjukvård på grund av psykiska störningar har det sannolikt förekommit tidigare vård- eller servicehändelser. Här har man inte granskat dem, men man kan konstatera att ett besök inom specialiserad sjukvård på grund av en psykisk störning tyder på en allvarlig psykisk störning.

(Texten fortsätter efter bilden)