Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetestet är ett självutvärderingstest som vem som helst kan utföra för att ta reda på sin arbetshälsa på ett mångsidigt sätt och ur flera synvinklar. Nedan redogör vi för upplevelserna hos arbetande personer inom olika branscher. Vi beskriver bland annat inom vilka branscher arbetsengagemanget och tristessen i arbetet är som störst.
Arbetshälsoinstitutets Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetest berättar om din arbetshälsa på ett mångsidigt sätt
Personer som arbetar inom social- och hälsovård, utbildning och industrin har svarat aktivare på Hur mår du?-arbetsvälbefinnandetestet. Arbetena inom olika branscher är olika, men man vet att det är möjligt att uppleva en god arbetshälsa inom vilken bransch som helst. Arbetshälsan påverkas mycket av krav och resurser i vissa arbeten och arbetsuppgifter.
Nedan redogör vi för skillnader i arbetsengagemang, symptom på arbetsutbrändhet, tristess i arbetet, arbetsnarkomani och arbetsförmåga inom olika branscher. Det är möjligt att självständigt undersöka övriga skillnader mellan upplevelser av arbetshälsa på materialsidan.
(Texten fortsätter efter bilden)
När man jämför arbetshälsan med olika indikatorer har åren 2023 och 2024 varit på en svagare nivå än år 2021 men något bättre än år 2022 när det gäller arbetshälsa. Andelen personer som upplever särskilt allvarlig utbrändhet har ökat från år 2021 (26,7 %) till åren 2023 och 2024 (34,5 %). Sammantaget förekom en ökad risk för utbrändhet eller sannolik utbrändhet i detta material klart mer än i finländska befolkningsundersökningar.
På samma sätt har andelen personer som under dessa år upplever att deras arbetsförmåga är antingen svag eller nedsatt ökat från 27 % till 38 %. Även arbetsengagemanget och arbetstillfredsställelsen har minskat något och tristessen i arbetet och arbetsnarkomanin har ökat något.
Unga vuxna i åldern 15–35 år hade under åren 2023 och 2024 klart mindre arbetsengagemang och arbetstillfredsställelse än andra åldersgrupper. Den äldsta gruppen, 51–65-åringar, hade mest positiva upplevelser av arbetshälsa. Även om engagemanget i arbetet och tillfredsställelsen med arbetet sjönk i alla åldersgrupper under år 2022, var det bara i gruppen unga vuxna som man kunde konstatera en lägre nivå åren 2023 och 2024 än under år 2021.
De unga vuxna skiljde sig tydligast i fråga om tristess i arbetet. Över hälften av de unga vuxna upplevde rätt hög eller hög tristess i arbetet, medan andelen bland 36–50-åringarna var fyra av tio och bland 51–65-åringarna var tredje. Andelen unga som upplever tristess i sitt arbete hade också ökat något sedan år 2021.
Oroande nog var det också mer sannolikt att unga vuxna skulle drabbas av utbrändhet än andra åldersgrupper. Samtidigt hade den sannolika utbrändheten ökat framför allt i den yngsta åldersgruppen. När det i allmänhet förekommer betydligt mindre allvarlig utbrändhet än högt arbetsengagemang, är situationen i detta material den motsatta bland unga: sannolik utbrändhet förekom i någon mån som högt arbetsengagemang.
Både kvinnor och män upplevde lika stor tillfredsställelse med sitt arbete. Hos kvinnor tillhörde dock en något större andel än hos män gruppen med högt engagemang i arbete. Det hade inte skett någon betydande förändring i de positiva upplevelserna av arbetshälsan hos någotdera könen mellan åren 2021 och 2024.
Män upplevde mer tristess i arbetet än kvinnor. När det gäller förekomsten av utbrändhet fanns inga betydande skillnader mellan könen. I båda grupperna ökade symtomen på utbrändhet från år 2021 jämfört med åren 2023 och 2024. Även andelen personer med svag eller nedsatt arbetsförmåga ökade något för båda könen sedan år 2021.
Granskat enligt utbildningen förverkligades en s.k. social gradient i arbetshälsan, dvs. ju bättre grundutbildningsnivå, desto bättre är även arbetshälsan enligt olika indikatorer. Bland dem som avlagt universitetsexamen fanns flest personer som var nöjda med sitt arbete och upplevde engagemang i arbetet.
De största skillnaderna gällde symtom på utbrändhet och tristess i arbetet, som upplevdes mest i gruppen med student-, yrkesskole- och grundskoleexamen och minst hos dem som avlagt universitetsexamen. Skillnaderna mellan dessa grupper hade dock inte ökat väsentligt sedan år 2021.
Det fanns skillnader mellan branscherna när det gäller arbetshälsa, men i varje bransch hittades över en tredjedel som upplevde högt arbetsengagemang och minst 44 % som var nöjda med sitt arbete. Å andra sidan var det inom varje bransch också minst en fjärdedel som upplevde sannolik utbrändhet och minst cirka en tredjedel som upplevde rätt hög eller hög tristess i arbetet.
Högt arbetsengagemang upplevdes av över hälften av respondenterna inom undervisningssektorn, social- och hälsovårdstjänsterna, kategorin yrkesverksamhet, vetenskap och teknik samt sektorn jordbruk, skogsbruk och fiskerinäring. På motsvarande sätt upplevdes sannolik utbrändhet oftast inom informations- och kommunikationssektorn, byggbranschen, parti- och detaljhandeln samt industrin. Tristess i arbetet upplevdes mest inom industrin, byggbranschen och information och kommunikation. Inom dessa hörde ungefär hälften till den högsta tredjedelen vad gäller tristess i arbetet.
Utifrån olika indikatorer mådde man särskilt inom undervisningssektorn och social- och hälsovårdstjänsterna bättre än genomsnittet vad gäller både positiva och mindre negativa upplevelser av arbetshälsa. Däremot låg arbetshälsan på en lägre nivå än genomsnittet inom industrin, byggbranschen och inom information och kommunikation.
Resultaten tycks i huvudsak vara i linje med tidigare undersökningar. Särskilt i Hur mår Finland?-uppföljningsundersökningen (t.ex. Suutala, Kaltiainen och Hakanen, 2023) som genomförs halvårsvis från och med slutet av år 2019 har setts motsvarande resultat bland den finländska arbetande befolkningen, till exempel när det gäller arbetshälsan hos unga vuxna som är sämre än i andra åldersgrupper. Särskilt tristess i arbetet har varit vanligare hos unga än hos andra redan mycket före coronatiden, men de senaste åren verkar tristess i arbetet ha ökat bland unga.
Enligt den allmänna stereotypen är kvinnors arbetshälsa sämre än mäns. I detta material och i allmänhet i finländska undersökningar upplever dock kvinnor i genomsnitt mer arbetsengagemang än män (Hakanen, 2011). På motsvarande sätt har man också tidigare observerat en något mer allmän upplevelse av tristess i arbetet bland män (Harju m.fl., 2014). Inom undervisningsväsendet och social- och hälsosektorn, som är kända för sitt krävande relationsarbete, har man tidigare också observerat mer arbetsengagemang än inom andra branscher (Hakanen m.fl., 2019).
Resultaten visar att både symtom på utbrändhet och upplevelser av tristess i arbetet förekommer i stor utsträckning i fysiskt belastande och så kallade mansdominerade branscher som industrin och byggbranschen. Det är viktigt att på ett mångsidigt sätt uppmärksamma även det psykiska – inte enbart det fysiska – välbefinnandet hos personer som arbetar inom dessa branscher. Kanske överraskande, men även i branscher som har upplevt mycket stora förändringar, inom information och kommunikation, var arbetshälsan enligt olika indikatorer sämre än genomsnittet. När arbetshälsa mäts utifrån flera olika typer av upplevelser får man en mångskiftande bild av arbetshälsan – både av positiva och negativare upplevelser.
Resultaten från det här materialet, som har samlats in via ett självutvärderingstest, avviker i viss mån från vetenskapliga befolkningsundersökningar. I det här testet rapporterar respondenterna till exempel oftare om en hög grad av symtom på utbrändhet samt svag eller nedsatt arbetsförmåga än vad de gör i befolkningsundersökningar. Det beror på att självutvärderingstest utförs i situationer då man är orolig för sin egen arbetshälsa. Syftet med självutvärderingstestet är de facto att hjälpa respondenten att ta reda på nivån på sin arbetshälsa och uppmuntra respondenten att fundera över vilka faktorer som stödjer arbetshälsan. Det är skäl att beakta detta när resultaten genomgås.
Creative Commons License
Publikationen är licensierad enligt Creative Commons 4.0 Internationell -licens.