Den förnyade arbetstidslagens och coronapandemins inverkan på social- och hälsovårdsbranschens arbetstider

Coronapandemin och den förnyade arbetstidslagen

Social- och hälsovårdsbranschen var närarbetets mest kritiska front under coronapandemin vars ansvar var att vårda coronapatienterna. Utöver detta har många anställda inom branschen haft en kontinuerlig risk för exponering på grund av sitt arbete. Coronapandemins prioritering förändrade snabbt social- och hälsovårdsbranschens arbete och anvisningar. Den medförde tung skyddsutrustning och ökade belastningen särskilt på intensivvårdsavdelningarna. Samtidigt begränsades den övriga hälsovårdsverksamheten, vilket ledde till ökad vårdskuld.

I början av år 2020 trädde en ny arbetstidslag i kraft. Lagen kräver minst 11 timmar vilotid mellan arbetsskiften. Å andra sidan möjliggjorde beredskapslagen övertidsarbete och avvikelse från bestämmelser om vilotid medan en var i kraft under coronapandemin.

Inom social- och hälsovårdsbranschen förändrades snabbt faktorerna som inverkar på arbetstider och arbetsbelastning i början av 2020. Men hur förändrades arbetstiderna i sjukvårdsdistrikten och städernas social- och hälsovårdstjänster?

Arbetstidsegenskaper på enheter med skiftarbete

Arbetstidsegenskaper avser egenskaper kring arbetstiden som även kan vara belastningsfaktorer som anknyter till arbetstiderna. Vi granskar arbetstidsegenskaper och deras utveckling åren 2019–2021, det vill säga före och under coronapandemin och förändringen av arbetstidslagen. Vi har delat in arbetstidsegenskaperna i egenskaper relaterade till arbetstidens längd och återhämtning samt å andra sidan möjligheter att påverka arbetstiderna (se även Trafikljusmodell för bedömning av arbetstid). Dessutom analyserar vi utvecklingen av sjukfrånvaro.

Målet för granskningen är arbetsenheter inom social- och hälsovårdsbranschen som utfört skiftarbete där man följer arbetstidsegenskaper som realiserats under varje planeringsperiod på tre veckor åren 2019–2021.

Antalet arbetsenheter som valdes till denna granskning var sammanlagt 758, varav 503 är från tre sjukvårdsdistrikt och 255 från fem städers social- och hälsovårdstjänster. När undantagsförhållandena kring coronapandemin började våren 2020 arbetade sammanlagt över 20 000 arbetstagare på arbetsenheterna.

Arbetstidens längd

Den genomsnittliga längden på ett arbetsskift var konstant åren 2019–2021. Figuren visar en mycket liten ökning i arbetsskiftets längd särskilt under semestersäsongerna. Undantagsförhållandena i anknytning till coronapandemin som började i mars 2020 orsakade inga förändringar i arbetsskiftens genomsnittliga längder som avvek från det tidigare. Arbetsskiften i sjukvårdsdistrikten är i genomsnitt cirka 15 minuter längre än i städernas social- och sjukvårdstjänster.

Det genomsnittliga antalet arbetstimmar per vecka eller antalet på varandra följande arbetsdagar har inte heller förändrats märkbart till följd av coronapandemin. Antalet arbetsdagar visar säsongsbetingade variationer i semestertider.

(Texten fortsätter efter bilden)

Figur 1. Arbetstidsegenskaper kring arbetstid från början av år 2019 till slutet av år 2021.

Återhämtning

Andelen korta skiftintervaller under 11 timmar av alla skiftintervaller minskade med mer än hälften till följd av den förnyade arbetstidslagen år 2020. Användningen av korta skiftintervaller började sakta öka senare, men förändringarna tycks inte vara kopplade till coronapandemin. Lagändringen som begränsade antalet korta skiftintervaller minskade snabbt korta skiftintervaller.

Längden på den genomsnittliga skiftintervallen varierade enligt säsong och detta har förblivit oförändrat under tidsperioden även efter att coronapandemin började.

Figur 2. Arbetstidsegenskaper kring återhämtning från början av år 2019 till slutet av år 2021.

Möjligheten att påverka arbetstiderna

Andelen uppfyllda önskemål om arbetsskift var jämförelsevis hög åren 2019–2021. Önskemålen uppfylldes en aning oftare i städerna än i sjukvårdsdistrikten. Efter att coronapandemin hade börjat var det en liten kort svacka i arbetstagarnas uppfyllda önskemål i sjukvårdsdistrikten, varefter nivån snabbt återgick till den tidigare nivån.

Önskemålen tycks uppfyllas jämnt under hela året, även i semestertider.

Figur 3. Arbetstidsegenskaper kring uppfyllda önskemål om arbetsskift från början av år 2019 till slutet av år 2021.

Sjukfrånvaro

Arbetstidernas belastning, men även coronapandemin påverkade social- och hälsovårdssektorns sjukfrånvaro. Det genomsnittliga antalet sjukfrånvarodagar under perioderna är aningen högre i sjukvårdsdistrikten än i städernas social- och hälsovårdstjänster. Under den tre år långa granskningsperioden var antalet sjukfrånvarodagar som högst just när coronapandemin hade börjat i början av mars 2020. Då hade både sjukvårdsdistriktens och städernas arbetstagare i genomsnitt 1,7 sjukfrånvarodagar under en tre veckors arbetsperiod. Antalet sjukfrånvarodagar ökade genast när coronapandemin började och karantänsbestämmelserna trädde i kraft. Antalet sjönk emellertid snabbt när karantänsreglerna hade varit i kraft en kort tid.

Antalet sjukfrånvarodagar varierar starkt enligt säsong och är som flest vid säsongsinfluensa.

Figur 4. Arbetstidsegenskaper kring sjukfrånvaro från början av år 2019 till slutet av år 2021.

Arbetstidsegenskaperna förändrades i genomsnitt lite – men belastningstoppar kan ändå förekomma

Sammanfattningsvis kan man konstatera att social- och hälsovårdsbranschens arbetstidsegenskaper inte uppvisar några dramatiska förändringar i relation till coronapandemin. Däremot minskade den förnyade arbetstidslagen snabbt korta skiftintervaller i början av år 2020. Korta skiftintervaller försämrar återhämtningen mellan arbetsskiften och ökar bland annat sjukfrånvaro och risken för arbetsolycksfall. Coronapandemin som började några månader senare påverkade inte antalet korta skiftintervaller. Möjligheten att påverka arbetstiderna minskade kortvarigt när coronapandemin började särskilt i sjukvårdsdistrikten, men återgick snart till det normala.

Det är sannolikt att man har kunnat minska belastningen kring arbetstiderna genom att styra resurserna till hanteringen av coronapandemin. Arbetstidsbelastningen har hanterats genom att överföra arbetstagare till nya arbetsuppgifter, rekrytera ny arbetskraft och i vissa situationer begränsa semestrar och ledigheter.

I ljuset av arbetstidsegenskaperna ordnades arbetet på sjukhusen såsom tidigare även under coronapandemin. Arbetstiderna är emellertid endast en faktor i arbetes belastning. Hela social- och hälsovårdsbranschens medelvärden kan dölja höga belastningstoppar hos arbetstagare som vårdade coronapatienter.