Coronapandemins konsekvenser i arbeten inom kommunsektorn

I slutet av 2021 rapporterade Statistikcentralen om effekterna av coronapandemin på arbetsförhållandena. Då var huvudresultatet att för ett litet antal (14 %) hade pandemitiden medfört huvudsakligen positiva förändringar i arbetet och för en femtedel hade det inneburit huvudsakligen negativa förändringar. Majoriteten av respondenterna (41 %) uppgav att förändringarna hade varit delvis positiva, delvis negativa. Skillnader hittades mellan kvinnor och män samt mellan personer som arbetade på distans och på arbetsplatsen under krisen. Resultaten bekräftade också våra egna forskningsresultat om kommunsektorn, enligt vilka de olika förändringarna i arbetet som orsakats av coronan ökade polariseringen mellan människor i olika yrken vad gäller hälsa och det psykosociala välbefinnandet i arbetet. Ytterligare forskning behövdes och vi lade till en rad frågor i Kommun10-enkäten för hösten 2022 om hur coronapandemin hade påverkat respondentens arbete och välbefinnande i arbetet.

(Texten fortsätter efter bilden)

Pandemia-ajan vaikutukset eri ammateissa

Resultaten av enkäten som genomfördes i september–oktober 2022 (n=57 752, svarsprocent 62) visade att 58 procent av respondenterna inom kommunsektorn ansåg att pandemin hade påverkat deras arbete ganska mycket eller mycket och att effekterna hade till största delen varit negativa. Det fanns dock stora skillnader mellan yrkesgrupper: lärare, räddare och yrkesgrupper inom social- och hälsovården, såsom sjukskötare, närvårdare, läkare, rådgivare och handledare inom socialsektorn, rapporterade negativa effekter oftare än genomsnittet. I kontors- och kundservicearbete och arbetaryrken upplevdes förändringarna oftare som antingen neutrala eller positiva.

Pandemin ökade stressen eller den psykiska belastningen särskilt bland sjukskötare, hälsovårdare, närvårdare och lärare, men också bland läkare och andra experter inom hälso- och sjukvården samt chefer. Pandemin ökade också upplevelsen av att smittsamma sjukdomar är farliga, särskilt bland lärare och småbarnspedagoger men också bland vårdpersonal.

Å andra sidan påverkade pandemitiden också uppskattningen av yrken. Den största ökningen av uppskattningen av deras yrke rapporterades av sjukskötare, hälsovårdare (28 %) och läkare (27 %). Resultatet ligger bra i linje med att det var fråga om en hälsokris. Å andra sidan påverkade pandemin samhället i större utsträckning och även 27 procent av respondenterna med arbetaryrken (städning, gaturenhållning, avfallshantering) uppgav att coronatiden hade ökat uppskattningen av deras yrke.

Av respondenterna inom kommunsektorn upplevde 14 procent att coronatiden och det ökade distansarbetet gjorde det lättare att skapa balans mellan arbete och familjeliv. Så svarade särskilt personer som inte arbetade inom hälso- och sjukvården, i expertyrken, som ledare, i kontor- och kundservicearbete eller inom socialsektorn. Bland gymnasie- eller högstadielärare, varav 76 procent hade arbetat på distans antingen helt eller delvis under pandemitiden, ansåg endast 8 procent att pandemitiden gjorde det lättare att förena arbete och familjeliv. Observationen bestyrkas av vår tidigare undersökning som fann att övergången till distansarbete huvudsakligen förbättrade arbetstagarens välbefinnande men att detta inte var fallet för lärare. Det torde därför finnas egenskaper i undervisningsarbetet som gör distansarbete utmanande i yrket.